Påväg hem från skolan igår, runt åttasnåret på kvällen, möttes jag av ett gäng poppiga killar med gitarrer på ryggarna gående i motsatt riktining. Med packning i handen och hörlurar i öronen försökte jag ta mig igenom hopen så smidigt som möjligt när jag blir avbruten med en bukett rosor framför näsan. ”Här, du får dom här”. ”Va, ska jag ha dom?”. ”Ja, här varågod”. ”Äh, jaha, ja, tack så mycket”. Och så fortsatte jag min promenad hemmåt med rosor i handen och ett leende på läpparna.
Dagen va räddad.
Vad härligt att få en bukett rosor så där. Förstår att du tycker att dagen var räddad.
Kram Ullis